slow it down, go easy on me

Sådär, jag kröp till korset igen. Varför? Vet inte. Gillar inte att göra folk besvikna tror jag. Ni har ju utan egentligen anledning gått in här dag ut och dag in i ett halvår. Då kan ju jag gått och väl klinka ner några rader som tack eller nått. Visa min uppskattning till er. Eller nä, snarare chocka er tror jag. Ni har ju bettet er ganska monotont. Ni förväntar er ju inte att få läsa något egentligen. Det är ett beroende eller en tvångstanke. Belive me, been there, done that, DOING IT! Men en dag kanske vi alla skaffar ett liv och börjar behave'a. Tvivlar, men hoppas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0