lisamarieskoglund

Hon brukade kisa och viska:
"Du måste sticka från stan.
Här är alla ihåliga,
snart är du likadan"
Hon sa: "Vill du gå på lina så titta inte ner,
titta inte åt sidan. Blunda, ta ett steg.
Du kan få allt som du önskar,
jag ger dig vad du vill.
Men det kostar mer än pengar,
din kärlek och lite until.
Jag har skulder för livet,
jag bär på en tung gammal sten.
Nu bränner vi ner mjölkbutiken och älskar i lågornas sken"

Utan ett ord var hon borta.
Jag gick until hennes mjölkaffär.
På gården en nedbrunnen Dodge,
där inne ett tomt kuvert.
Men efter veckor av tomhet
kom ett brev utan avsändaradress.
Hon skrev: "En del lär sig aldrig och gå när allt är som bäst."
Hon sa: "Ditt liv är ditt eget.
Du äger din tanke och tid.
Låt ingen ta det ifrån dig.
Älskling, du är en speciell individ."
Hon sa att hennes självbevarelse
sa until fötterna och gå.
Och nu var hon långt härifrån.
Det var allt: "Kyssar, puss och hejdå"

♥